Hade en kanon kul gårkväll med firande av födelsedagsbarnet Sofia 

  

Tänke berätta vad som har hänt och skriva av mig lite just för min egenskull och för att ni ska få en inblick i allting. 

 

Morgonen den 24 December (julafton) vaknade jag och märkte att något inte stämde med mitt öga, trodde i början att de var att jag fått nå skärp i ögat eller kollat i någon för stark lampa och att de så småningom går över. Men allt eftersom dagen gick blev de inget bättre och jag berättade för mina föräldrar som blev genast oroliga och tyckte vi skulle in på akuten i kalix och kolla upp vad som hänt med mitt öga. Dumtjurig som man är så sa jag att vi kan vänta att de går säkert över, men morgonen den 25 december tog mamma med mig till akuten i Kalix för att få kollat upp de. Läkaren tittade och konstaterade att de är helt ofarligt att de är en irritation på gula fläcken och att om man stressat under en längre tid så kan man få så på ögat men att de går över så småningom, men gav mig endå en läkar tid till en ögonläkare i Sunderbyn den 2 Januari.Mamma och pappa  kunde känna sig lugna för att de skulle ju läka sig själv precis som läkaren sa. Innerstinne kände jag att de inte är något som står rätt till men sa inget just pågrund av att jag inte ville oroa dom. 

 

Veckan gick och plötsligt blev de 2 Januari och tid för läkartiden, kommer ihåg att jag låg och vred och vände på mig natten innan eftersom jag känt tidigare på mig att de är något mera. Hade med min pojkvän till sjukhuset eftersom jag hatar att vara ensam när jag ska kolla upp mig, han har verkligen varit ett stort stöd för mig<3. Fick göra en massa olika undersökningar hos ögonläkaren och ta olika bilder, sammanlagt tog allt säkert två timmar. När han tillslut konstaterade att : Du har fått en propp i ögat och du kommer INTE få den delen av synen tillbaka som du tappat, du får lära dig att leva med de. Efter det bröt jag ihop. Dom orden är det enda jag kommer ihåg som det sista han sa. Säkert sa han andra stöttande saker men just dom orden har gått på repeat i min skalle dom senaste dagarna. 

 

Han skicka en remmis till akuten, där jag skulle få en medecin läkare som skulle kolla upp och konstatera vad de berott på att de har hänt. Kommer inte ihåg nästan nå från när vi gick ut från ögonläkaren och var nere på akuten, allting snurrade och visste inte vart jag skulle ta vägen, allt för många frågar och varför. Väl hos akuten fick jag en säng tillslut och kunde lägga mig ner och tänka igenom allt medans jag hade världens finaste på sidan om som stöttade mig. Blev skjutsad fram och tillbaka på hjärtkontroll,magnetrötngen och fick ta en massa olika prover, kommer inte ens ihåg allt dom har kollat. Hos hjärtläkaren började jag och han att prata om just proppar och han sa att ibland finns de inga anledningar till att man får proppar och sa att många som får proppar i ögonen brukar få tillbaka synen, kanske inte hela men endel iallafall. Kommer ihåg honom såväl av alla läkare för han fick mig verkligen att kunna börja tänka possitivt och att de kanske finns en chans för mig. Han var verkligen ljuset i allt elände just då. 

 

Efter magnetröntgen kom de en sköterska och hämtade mig så fick jag åka till 42:an där jag blev inlagd under natten. Där hände de inget speciellt fick ligga och vila och dom tog lite av dom vanligt kontroll proverna och även mamma och pappa kom och hälsade på mig tills de var dags för mig att sova. Dagen efter var det bara att vänta på läkaren och medans jag väntade kom min underbart fina kompis Sofia och satt där med mig. Läkaren konctarerade att dom kunde inte hitta nå fel på mig, allt såg bra ut så dom kunde inte finna vad de berott på att jag fått proppen. 

 

Just nu blir jag sjukskriven ett tag, oklart ännu hur länge de blir väntar på läkarens svar. Måste äta blodförtunnande medecin i 2 år och inte köra bil på 6 månader. 

 

Mitt i allt får man tänka att de kunde vara värre, och just nu försöker jag blicka framåt och leva på hoppet att jag får delen av synen tillbaka. 

 

Vill bara tacka alla som stöttat mig, uppvaktat och sagt så fina och värmande ord, betyder mer än ni tror <3

 Och dom som varit stora guldklimpar för mig hitils mamma,pappa,emmelie,markus och sofia <3

 

Hejsan ett tag sedan sist och mycket har hänt! 

 

Just lever jag i ett ovetande om jag ska bli tvungen att lära mig att leva med nedsatt syn på högra ögat eller om jag ska få den turen att den kommer tillbaka.Mycket går emot mig just nu men bara bita ihop och kämpa.